Måndag.

All those tears behind blackened eyes
I hide behind my fake disguise


Jag sitter.
Sitter i soffan.
och tänker.
tänker för mycket.
tänker på hur det har varit.
tänker på dig.
tänker på hur glad jag var.
tänker på att jag inte borde tänka.
tänker på att jag inte borde skriva.
så många minnen.
så många saker som får mig att tänka på dig.
jag fick känna på att vara lycklig.
riktigt lycklig,
inte fake-lycklig.
jag fick känna på att vara kär.
riktigt kär,
inte fake-kär.
du fick mig att känna mig betydelsefull.
och jag saknar dig mer än jag vill erkänna för mig själv.

jag känner mig ensam.
jag vill inte prata.
för jag vet själv hur det kan kännas.
man tröttnar.
på att lyssna.
det är bättre att inte prata alls.
att låtsas som om det är bra.
allt blir mycket lättare då.
Ibland även för mig själv.
men då kommer det,
som nu.
allt på en gång,
allt bara bubblar upp och det går inte att hejda.
minnen.
det är det värsta.
minnen från andra gånger.
dom sitter inristade.
och påminner om hur det inte fick bli, men som ändå blev.
det.

jag sitter och eldar ljus.
och tänker.
och skriver.
skriver för mig själv.
känns bättre så.
jag har kommit fram till en sak.

idiot.